Ishockey VM i Moskva. Jaha. Vad skulle man tänka, vad skulle man tro, vad hade man för förhoppningar? Mängder med frågor men inga egentliga svar. Det enda som vi visste var att ingen av oss som skulle dit hade vart i Moskva tidigare, ingen visste hur det är där eller vad vi kunde förvänta oss. Det var med andra ord som att resa med förbundna ögon.

Vi var ute i bättre tid än när det begav sig för sju år sedan. Den gången fick vi våra visum i näven 2 timmar innan flyget lyfte från Arlanda. I år så kom visumen 23 timmar innan, flygbiljetterna hade beställts nästan 6 dagar innan, och vandrarhemmet över 20 (TJUGO!) dagar innan avresa.
Nästan lite för avslappnat om du frågar oss.

Vi hade även i år, precis som så många år tidigare, hört av personer som ingår i kategorin "Vi-som-vet" att "Det finns inga hotellrum och finns det så kostar dom hundratals dollars per natt.", "Alla biljetter kostar flera tusen styck", "allt är så dyrt, så dyrt, så dyrt". "bla, bla, blaaaaaa!"
Med andra ord så hörde vi samma babbel som alla andra tidigare år. Och inte heller i år så fick förståsigpåarna rätt, utan det var vi som fick rätt. Igen!

Vi drog på oss hockeystassen, krängde på oss våra hockeytrunkar på ryggen som var fyllda med alltifrån VM-flaggor till ansiktsfärg till Karolineruniformer, satte kosan mot Arlanda för vidare transport till Moskva och Svea Svins 14:e Ishockey VM.

Herrejevvlar vilket VM det blev...